Staden jag bor i

Idag blir det en fotoblogg. Jag vill visa er staden jag bor i. 

Bogota har en speciell atmosfär. De centrala delarna är en blandning av stadens fornstora dar, där kolonialhusen tornar sida vid sida med kontorsbyggnader från 70-talet, uppblandat med ett modernt och ständigt växande bussnät från vår egen tid. En del kolonialhus är välbehållna, andra är söndervittrande kråkslott. Alla vackra på sitt sätt (därför väldigt ledsamt att de mindre välbevarade hela tiden rivs ner). 

Bogota är staden med avgrundsdjupa kontraster mellan de som har och de som inte har. Enkelt uttryckt,  ju längre norrut i staden, desto finare bostäder, restauranger, butiker och parker. Åker du istället söderut kommer du till fattiga arbetarkvarter som övergår i ännu fattigare kåkstäder. Den senaste tiden har jag mest befunnit mig någonstans i mitten, i stadens centrum. Jag bor i närheten och det är denna del av staden jag finner mest intressant. 

Det är inte tillrättalagt och ”europeriserat” som i en del av norra, men inte heller bara bostäder och trafikkaos som i stort del av södra (jag utgår här från det jag sett, det finns många stadsdelar och barrios åt både norr och söder jag ännu inte besökt).

 

Bogota är en politisk huvudstad. Förutom de enorma skillnaderna i livsvillkor som syns överallt, där gatan delas av upptagna affärsmän, tiggare, skoputsare, studenter, 

gatuförsäljare och shoppande hemmafruar, så manifisteras det i politiska budskap på husväggarna. Såväl fantastisk graffiti som enkelt klotter finns på allt från ödehus till domstolsbyggnader. Colombias historia syns på många,  många platser – de politiska morden som aldrig blivit uppklarade, protesterna och den trevande fredsprocessen.  

Sist men inte minst, de äldre delarna av centrum är ett andningshål undan trafiken, här har en del gator och breda avenyer stängts av så att fotgängare kan promenera fritt.