Idag är det valdag i Colombia!

Idag är det val i Colombia. De ska väljas borgmästare och regionala och lokala representanter över hela landet. I Colombia räknar man med befolkningens aktiva deltagare i valet. Till exempel får mina klasskompisar, som studerar på statliga universitet och kan visa att de röstat, rabatt på terminsavgiften.

Många ställer upp som valarbetare hela söndagen. Edgar och flera av mina kompisar är valarbetare. Om man har ett statligt jobb blir man kallad och det är obligatoriskt. Man måste gå en halvdagsutbildning och jobbar sen med att registrera röster, hjälpa väljarna och till slut räkna alla röster vid sitt bord, eller i större kretsar beroende på vad man blir tilldelad. Om man inte infinner sig väntar höga böter.

Valfusk och korruption har tyvärr varit vanligt förekommande, och är fortfarande på vissa platser. Det kan t.ex. handla om människor med små ekonomiska möjligheter som säljer sina röster för att de blir lovade allt från lite mat till gratis hus eller utbildning till barnen. Myndigheterna har kommit åt en del av korruptionen. Ett initiativ som jag hörde om häromdagen är att den som anmäler valfusk kan få en ekonomisk belöning. Det handlar om mycket pengar, så jag frågar mig om det är så lyckat då det skulle kunna leda till falskt angiveri? Men kanske får det avsedd effekt att människor vågar anmäla?

Även Bogotá kommer såklart att få ny borgmästare och lokala politiker. De senaste 12 åren har borgmästaren tillhört vänstern, men det kan nu komma att ändras då kandidaten som leder mätningarna, Peñalosa, är från högern. Nuvarande borgmästare Petro är både älskad och hatad av många. Han är fd. vänstergerillaledare, och även om det var längesen sticker det i ögonen på en del. Petro har satsat mycket på att de lägre samhällsklasserna ska få det bättre, t.ex. öppnat dagis och skolor, men också lagt cykel- och gångvägar över hela staden.

Det slutgiltiga valresultatet ska vara klart i hela landet senast kl. 06.00 imorgonbitti.

Ateisten, nunnan och doktor Öl

Igår opererade jag bort ett bråck. Det skedde på Clinica Palermo, en katolsk klinik där nunnor syns in korridorerna och där man kan läsa bibelcitat på dörrarna. Operationen gick bra och det enda lilla missödet var när jag råkade kalla doktorn Cervera för doktor Cerveza (doktor öl), men det fick sjuksköterskan att dra på munnen iallafall.

Vid inskrivningen fick jag svara på olika frågor och en sjuksköterska fyllde i mina svar på ett formulär. En nunna kom in i rummet för att hämta nåt och när hon hörde oss utbrast hon ”VEM har gjort två hjärtoperationer!?” Sköterskan svarade ”det har den här patienten gjort, och hon är inte från Colombia, hon är svensk!” Sen fortsatte de att utbyta information om mig, som om jag inte var där! Måttligt irriterad frågade jag vem nunnan var, men fick bara ett allmänt svar. Sköterskan frågade mig därpå vilken religion jag har. Den frågan fick för övrigt alla patienter, både före och efter operation (kanske hade man ändrat sig då? 🙂 ). ”Ingen” sa jag lite förvånat. Sköterskan spärrade upp ögonen: ”Tror du inte på någonting!?” ”Jag är ateist” sa jag (hoppas att nunnan hörde det!). Edgars mamma, som var med mig och satt strax bakom, sa ”Men jag är katolik och jag har bett för hennes operation!!” Det blev en rätt komisk scen, även om det nog mest var jag som såg det roliga 🙂 Alternativet ateist fanns förresten inte på formuläret så sköterskan fick skriva det lite vid sidan om.

More is more – Juldekorationer i massor!

I Colombia är juldekorationer en stor grej. Överallt dekoreras det och ju mer desto bättre är devisen. Ju mer det blinkar, lyser och syns, desto finare tycks det. Det är lysande girlanger, snögubbar och renar, både i affärer och i hemmen. Julgranarna är inte sämre dem, ibland är det svårt att se själva granen för allt pynt 🙂 Som ni förstår är det roligare att visa än att berätta såhär kommer lite bilder:

Konsten att hyra en lägenhet i Bogota

Nu när vi har flyttat in i en trevlig lägenhet med härlig utsikt över bergen (jag älskar bergen!) tänkte jag berätta om vägen till en egen hyreslägenhet i denna 10-miljoners staden. Det är en snårig väg av byråkrati, kontroll och åter kontroll för att försäkra sig om att du som hyresgäst är en bra person som kommer betala hyran punktligt och inte hyra ut (eller sälja!) lägenheten till tredje part. Lite som jag kan tänka mig att det är att få anställning inom säkerhetspolisen…

Vi tar det från början. Om man inte känner någon som hyr ut kan man precis som i Sverige kontakta annonsörer på nätet. Dessa svarade dock sällan när vi ringde, så vi övergick snabbt till att promenera gata upp och gata ner i de områdena vi gillar och ville bo i. Vi letade efter skyltar i fönsterna där det står ”Uthyres” och ett telefonnummer. I tre fyra dagar gjorde vi detta, promenerade och ringde, förhörde oss om storlek och pris på lägenheten och bestämde tid för visning av de lägenheter som verkade intressanta.

Det var ett par lägenheter vi gillade, men det var svårt att hitta helt rätt. Men på den femte visningen föll vi. Vi kom överens med mäklaren och pappersexercisen kunde börja 😉 Personen som äger lägenheten anlitar en mäklare och det är mäklaren som har all kontakt med hyresgästen. Mäklaren i sin tur anlitar ett slags försäkringsbolag, som en säkerhet. För att få hyra lägenheten var vi först tvugna att bli godkända av försäkringsbolaget. Genom att betala en deposition på en stor summa pengar fick vi först visa vår betalningsförmåga. Dessutom krävdes följande av försäkringsbolaget:

– En borgensman som äger eget hus, helst i Bogota och som också hyr lägenheten

-Ifyllda blanketter och intyg på identitet, inkomster, bankutdrag av alla som hyr. Inklusive fingeravtryck.

-Både borgensmannen och hyresgästen måste lämna in vars två referenser, alltså kontaktuppgifter till sammanlagt fyra personer som intygar att man är en bra person. Referenserna kan inte vara familj och ska gärna äga egna företag (fast det sista var inte så noga 😉

-Alla underskrifter på alla papper måste verifieras av notarius publicus, så det blev ett par rundor dit också för att titta på när damen i kassan energiskt stämplade och stämplade 😉 Och till försäkringsbolaget gick vi flera gånger för att komplettera.  Bland annat en gång bad de oss komma för att göra om ett fingeravtryck de inte var helt nöjda med… En resa på ett par timmar från där vi bodde då

När allt var inlämnat skulle vi få besked om vi var godkända att börja kontraktskrivandet inom 24 timmar. Vi blev godkända 🙂 

Allt var därmed inte frid och fröjd men bortsett från några hinder på vägen har vi nu flyttat in i vår lägenhet och trivs 😉 Men så mycket kan jag säga att utan en colombiansk sambo och hans mamma husägaren hade det inte blivit någon egen lägenhet för oss… 😉