Paola betalar ett högt pris för att försvara kvinnors rätt

Nyligen var det ett par sprängattentat i Bogotá. Gerillagruppen ELN antas ligga bakom dådet. Denna veckan greps 15 personer runtom i stan som misstänkta för dåden. Gemensamt för alla de gripna är att de är sociala ledare; de är personer som jobbar aktivt för mänskliga rättigheter, fackliga rättigheter och för kvinnors rättigheter. Och de är unga, mellan 20-30 år. De står nu anklagade för terrorism, ett brott som kan ge fängelse upp till 15 år.

En av dem gripna är Paola Salgado Piedrahita, en ung advokat som är statligt anställd på ett stort sjukhus, där hon hjälper kvinnor att få tillgång till abort. En rättighet som våldtagna, sjuka, minderåriga kvinnor eller kvinnor som mår psykiskt dåligt har sedan nära 10 år tillbaka, men som hundratusentals kvinnor fortfarande inte vet om eller förnekas av myndigheterna. Paola drev bland annat ett fall med en tolvårig våldtagen flicka som tvingades föda det barn hon bar på efter att hon nekats abort. Flickan och Paola vann fallet 2012 då de ansvariga fälldes i konstitutionella domstolen.

Jag känner inte Paola, jag har bara pratat med henne en gång i telefon. Men jag känner flera av de personer som jobbat med henne. De är alla mycket modiga kvinnor som arbetar mot våld mot kvinnor och för sexuella och reproduktiva rättigheter, år ut och år in, trots anklagelser och hot. De blir regelbundet uthängda i medierna, kallade allt möjligt fult och det har förekommit våld. Och som om inte det räckte får de ta emot hot, ibland så allvarliga att de tvingas att lämna Colombia för kortare eller längre perioder. Och de säger alla samma sak: Paola är ingen terrorist. Paola arbetar för mänskliga rättigheter. Idag demonstrerade de och många andra i Bogotá mot godtyckliga gripanden av personer som arbetar mot förtryck. ”Vi är med Paola” och ”Rör du en av oss rör du oss alla” står det på deras plakat (bilden).

Utan att känna de gripna så känns det som ett märkligt och obehagligt sammanträffande att de alla är sociala ledare, personer som vågat höja sina röster och jobba för en förändring i samhället. De jobbar för att mänskliga rättigheter ska gälla även de som saknar medel för att hävda sig. Det är lätt att tänka att någon kanske vill tysta dem.

Idag släpptes två av de gripna. Paola var inte bland dem. Hennes arbetsgivare har nu sagt att hennes kontrakt med sjukhuset förmodligen kommer att avslutas.

En helt vanlig skrivbok – och några andra vanliga företeelser i Colombia

 

 

De finns många kulturella skillnader mellan Sverige och Colombia. Precis som alla andra länder är dessa båda länder präglade av sin respektive historia och den politiska och ekonomiska situationen. En av de områden där jag tycker detta blir väldigt tydligt är i synen på vad som är manligt och kvinnligt, och vad som är okej, framförallt i synen på kvinnan. 

Kvinnor är väldigt objektifierade i Colombia. Jag har ännu inte sett en enda halvnaken man i reklamen här. Mer eller mindre nakna kvinnor finns däremot överallt, i reklamen, i tidningen och på diverse produkter. Även seriösa dagstidningar har ett uppslag med en halvnaken tjej, kallad ”Torsdagsbruden” eller liknande (beroende på veckodag). Ett annat exempel är skrivboken ovan och nedan. Mitt bland skrivböckerna med hästar och seriefigurer i pappersaffären ligger dessa böcker prydda med halvnakna kvinnor. Skrivböckerna vänder sig uppenbarligen till skolelever för det finns rader där de ska fylla i namn och skolämne. Inga konstigheter alls här i Colombia.

 

En annan sak jag reagerat på är att tevereklamen för tvättmedel, städprodukter och allt som har med barn att göra uteslutande vänder sig till kvinnor. I reklam för blöjor, barnschampoo eller vad det än är till barn går budskapet ut direkt till kvinnan/mamman och ingen annan och det låter ungefär såhär: ”Barnpudret X – för att mamma älskar mig!” eller ”Köp blöjan X – för mammor som vill ha leende barn”.

En annan reklam handlar om en kvinna som ringer sin man för att hon är sen från jobbet. Hon ber mannen fixa middag till deras dotter. Mannen bränner maten och klantar till allt, men tack vare ett bra tvättmedel är spisen ändå skinande ren när kvinnan kommer hem. Och maten? Den står på bordet nylagad. Kvinnan är helt till sig över hur duktig hennes man varit. Vad hon inte ser är påsen från restaurangen där mannen köpte maten… Oj vilken rolig reklam! Eller inte.

Den här typen av reklam hade inte passerat obemärkt i Sverige. Jag är medveten om att det tyvärr ser ut såhär även i många svenska hem, men skillnaden är att där hade reklamen antagligen fått dras tillbaka och varit pinsam för företaget, men här passerar den obemärkt. Visst finns det feminister som reagerar och jobbar för en förändring, men majoriteten höjer inte på ögonbrynen. Könsroller diskuteras här också, men än så länge har inte debatten nått reklamen. Här är barnen och hemmet fortfarande kvinnans ansvar. 

 

Välkommen till min blogg!

Den här bloggen kommer handla om mitt liv i Colombia och om mitt favoritämne politik. Politiken i Colombia är en ständig ström av lustiga, hemska, hoppfulla och djupt tragiska händelser, många av dom knutna till den väpnade konflikten i landet. Men just nu är en mycket spännande tid här, för första gången på många år pågår också en fredsprocess, som hitintills gjort stora framsteg och som inger mycket hopp!

Jag vill dela med mig av vad som händer här gällande fredsprocessen och utvecklingen av mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors rättigheter. Jag ser stor skillnad idag jämfört med när jag besökte Colombia för några år sedan. Idag talar man öppet om våld mot kvinnor och andra stora samhällsproblem (i alla fall i huvudstaden där jag bor) och jag ser dagligen olika positiva initiativ från regeringens sida. Samtidigt har Colombia en otroligt lång väg att gå och det är svårt att veta hur mycket vilja som verkligen ligger bakom myndigheternas uppmaningar på stan.

Bloggen kommer också att handla om hur det är att skapa ett liv här i Bogotá, att hitta sin plats. Det kommer förhoppningsvis bli ett mycket givande år, men säkert också ett år av utmaningar och saknad. Saknad av mina kära, familjen och vännerna i Sverige. Och av det välkända, som filmjölken jag äter till frukost varje morgon därhemma 🙂 Därför har jag döpt bloggen till Ett år utan filmjölk. Enjoy!